Efter alla mina dieter hit och dit vet jag inte riktigt längre vad som är normalt. Tränar gör jag för att sysselsätta mig och må bra men innerst inne vill jag ju även gå ner i vikt.

Så här ser min dag ut idag:

40 min crosstrainer

frukost: 2 grova mackor ca 200 kcal

lunch: pasta, kyckling, sallad ca 500 kcal

mellis: äpple ca 100 kcal

40 min promenad

middag: ca 500 kcal

step/core 60 min

mellis: flingor, youghurt ca 200 kcal

Är detta lagom????

Nu skall jag iaf gå ut på den där promenaden, bryta av pluggningen och förhoppningsvis komma in med ny energi och motivation till att läsa resterande 100 sidor som är målet för idag.

Ja, som ni alla fattat vid detta laget är jag grymt utseendefixerad. Eller jag har massa ideal i mitt huvud som jag vill se ut men jag har blivit född med mitt utseende och då gär det inte riktigt att uppnå den där wow-tjej känslan. Tyvärr. Gör så ont att känna sig så ful och aldrig good enought, att aldrig kunna träfa den rätta för man är för ful. Men här kommer några wow-tjejer som får mig glad denna morgon.

Marcella

Elin Kling

Natalie

Sofi Fahrman

Fortsättning följer!

Ingen bra start på dagen. Vägde mig och vågen visade inte alls vad jag ville. Jag skall iväg och träna nu med några kompisar och känner inte alls för det. Vill bara ligga kvar här i sängen. Tänk att en våg kan få en att inte vilja leva. Hur länge skall jag palla? Men vad har jag för utväg? Jag kan inte ta livet av mig. Men kan jag stå ut med denna känsla, att ständigt känna sig som ett missfoster, oälskad, tom?

Sitter med te och myskläder i soffan. Kollat ett avsnitt av show by kling. Fan vad hon är grym den tjejen alltså. Hon verkar så enkel, så rätt. Drar till skolan om en halvtimma.

Gårdagens möte på enheten var mycket mycket bra. En gång för alla skall jag försöka släppa mina dumma jävla regler som är omöjliga att följa. Jag skall istället lägga fokus på "normalt" ätande, sunt ätande med regelbundna måltider och inte räkna som jag gjort så länge jag kan minnas. Vart har jag kommit på alla dessa år när jag sysslat med denna kontrollen som lika mycket har bestått av noll kontroll??? INGEN VART, jag har istället bara blivit tjockare och mått sämre och sämre. Jag har tappat bort mig själv och vad jag tycker är viktigt här i livet.

Så, denna blogg kommer kanske inte riktigt se likadan ut längre. Men nu är jag trött på att leva såhär och min behandlare är så jävla grym och denna gång litar jag på henne.

Alla ni som bantar och svälter er, till vilken nytta är det när man ändå inte mår bättre av det? Kanske bra för stunden men vi vet alla att det inte är en lösning för hela livet? Förut har jag velat vara udda, men det vill jag inte längre. Jag vill kunna umgås med mina vänner och vara social och i många av dessa fall ingår det att äta och nu tänker jag hänga med dem ut! SÅ DET SÅ!!!

Önska mig lycka till för jag tror faktiskt att jag kommer våga hoppa denna gång! Efter 3 års behandling!

Kram

Ångesten vägrar att släppa. Jag har bara fått i mig några flingor till frulle. Har ingen matlust alls. Skall strax bege mig mot staden och enheten. Ikväll väntar träning. Jag längtar något enormt. Jag tror jag kan ha en aning om vad ångesten handlar om. Jag är ett kontrollfreak och just nu har jag varken koll på mig själv eller min skolan och detta mår jag inte bra av. Sedan längtar jag grymt till att ha en pojkvän... Som sagt, i dag är det korsslutning i hjärnan, ändå har jag faktiskt fått duschat, läst två kapitel och röjt undan i lägenheten.

Hörs ikväll!!!

Gor morgon på er.

Vaknar med ångest. Vet inte riktigt varför men tankarna på helgen kan inte lämna mig. Kanske för att när jag gör saker onykter så är det oftast något jag inte skulle gjort nykter. Sen den här killen, känslan av att vilja ha ngn som är omöjlg att få ger mig sjuk ångest.

Gahhh... Skter i solan och laddar för enheten i eftermiddag. Vilinte leva idag

..........