Vad jag är trött på att banta och bara tänka på det... fy fan, det suger

Jag kommer spräcka min mat-gräns idag. Jag tror det. Är så trött, hängig, frusen, hungrig, rastlös, nedstämd, ofräsch... Tips på att låta bli? Hyra film och dricka cola light? Skulle hellre äta tacos med gräddfil. Aldrig ätit gräddfil och creme fraich innan men nu älskar jag tydligen gräddfil just till tacos. Men det får jag ju egentligen inte ät. Men om jag drömmer lite så skulle jag käka det, sedan choklad. Och efter detta skulle jag förhoppningsvis vara så trött så jag däckade bort. Sedan imorn bitti skulle jag vara arg och ledsen över mig själv.. Ja jösses. När jag mår som sämst har jag en förmåga att bara tänka i nuet. Men om jag tänker ett steg längre, vad mitt handlande får för konsekvenser, ja då blir det en helt annan grej. Bara tanken på att vakna imorn och veta att vågen lär vissa massa plus får mig just nu att stötta hetsen ifrån mig. Om ca 3h vet vi hur det gick.

Jag säger då det, idag är inte mycket till liv. Fy fabian vad trött jag är. Släpar mig igenom arbetsdagen. Urschhhhhhhh..

Dagens matschema:

frulle 2p

mellis 4p

lunch 6,5p

mellis 1p

middag 5p

Totalt: 18,5p

Godmorgon. Nästan hoppades på att ha feber så jag skulle slippa jobbet. Men samtidigt vet jag vad som hänt om jag stannat hemma i huset hela dagen lång... mat, mat, mat...

Lite ont i halsen har jag men det funkar. Däremot känner jag mig uppgiven. Jag är uttråkad men vet inte vad jag skall göra för att njuta av livet. jag inser att oavsett vad vågen står på så kommer jag inte må bättre för det. De känslorna jag har inom man kan inte förvinna bara för att några kilon gör det. Detta känns oroande.

Jag har bara en veckas jobb kvar, till helgen är det fest igen, jag är ledig hela nästa vecka, jag skall få klippa och färga mig... Men inget av detta ger mig någon kick... Inget gör att jag känner, gud vad roligt. Allt känns bara grått och deppigt. Och rädslan för att en hetsätning skall komma ökar för varje dag. Detta gör att jag nästan intalar mig att jag måste hetsäta. Jösses vad knäpp jag är.

Saken är iaf den, om jag kommer ner till säg, 58 kg, så kommer jag fortfarande vara ful och känna mig ful. Detta kommer göra att mitt självförtroende är lika dåligt som de är idag. jag kommer gå och klanka ner på mig själv, jämföra mig med andra som nu och bara hitta mina fel. Vem fan kan vara lycklig då?

Vad fan.. Jag är frisk, jag har en kropp som fungerar. jag har världens bästa familj. jag läser, jag har ett jobb. jag har en kanonfin lägenhet. Varför är jag inte glad, nöjd, lycklig?

Just nu är jag så jävla irriterad på grannarna. De vrålar och skriker och låter som de möblerar om hela jävla lägenheten ovanför mig. Känner mig varm också, som att jag håller på att bli sjuk. Ingen ro alls i kroppen. Gaahhh... Hatar detta.

Åker hem till päronen. Pallar inte detta mer.......

Känner mig uttråkad, trött, irriterad i halsen, ensam.

Ska försöka sova för natten. Kul liv

Hej på er!

Sovit ett par timmar här. Är inte alls på humör. Ledsen över min vikt. Alltså det är ju bra att jag gått ner men det är så många kilo som skall bort och jag ligger fortfarande på en väldigt hög vikt. Fy fan för mig. Allt detta gör bara att jag vill hetsa. Knäppt..

Nu skall jag strax äta middag. Kanske lugnar ner mig efter det, kanske är hungrig!?!?!

Hörs senare!