Fick ett litet chock-besked alldeles nyligen där en kompis bror nu inte längre finns här ibland oss på denna jord. Gud vad ens värld kan förändras fort. Det är inte klokt. Tänker på er alla som finns kvar.

Nu skall jag ta en låg dusch, sedan blir det film hela kvällen lång. Först mr and mrs smith sedan den nya beck-filmen.

Aldrig trodde jag att jag var sjuk. Jag bantade bara. Men när depressionen kom över mig, jag inte tog mig ur sängen, hetsätningarna blev allt tätare och mer okontrollerade, laxerade allt oftare, spydde, och tränade mycket, pallade tillslut inte kroppen mer. I samma veva hade jag börjat skolan, jobbade extra och flyttat hemifrån. Samtidigt som jag hade min första riktiga pojkvän. Jag tog stopp.

Vikten skenade i hjöden, alla kläder blev försmå inom loppet av någon månad, jag var sjukt deppig, kille gjorde slut (han fattade nog inget, eller också gjorde han nog det men visste inte själv hur han skulle hantera det), mina vänner valde "killens" sida då deras respektive var kompis med exet. Jag slutade gå både till jobbet och skolan, och tillslut blev sängen ett faktum. Den blev min vän, min tröst, mitt skydd - mot hela jäkla skiten.

Mor och far hade velat få mig på behandling långt långt före allt detta men jag var inte mogen. Men nu, när allt bara rasat, hela mitt liv och den jag var försvunnit, hade jag inte längre något alternativ. Men, jag var inte ätstörd utan bara deprimerad, enligt mig själv. Därför sökte jag hjälp på en vanlig vårdcentral. Fick prata med en läkare som satte in antidepresiva och sedan en terapeft. När jag själv insåg att jag bara pratade om mat till denna terapeften förstod jag att en ätstörningsmottagning ändå var det som gällde. Sedan tog det 4 månader innan jag kom igång med behandling på äs-enheten. jag trodde aldrig jag skulle ta mig igenom dessa fyra månader men det gjorde jag. Och det är något vi alla måste komma ihåg. Även om det för stunden känns förjävligt, så kommer det en ny morgondag. Tiden går. Nya möjligheter kan finnas närmare än vad man tror.

Fort. följer.

Ingen bra morgon. Vaknade redan halv fem. Tankarna bara snurrade. Ska jag ha en ätar-dag eller skall jag banta idag. Vad tror ni det blev? Redan smällt i mig två mackor med smör och ost. Det blir typ alltid så när jag sovit hos päronen. Här finns så mycket gott i varje skåp. Men det som fck mig att käka mackorna var suget efter godis ikväll. Då blir nästa problem att införskaffa mig detta godis, att jag måste sova hemma så inte päronen ser, vilket i sin tur innebär att jag måste få med mig alla mina saker hem. Päronen lär bli misstänksamma. Jaja, imorn är jag ledig. Då vill jag bara ligga i sängen hela dagen.

Hörrni, jag gör såhär. Samlar ihop mina saker nu. Drar hem till mig innan jobbet. Är ju uppe i god tid idag. Börjar inte jobba förän om en timma. Men imorn, då jäkla är det slut på detta (tröstätande/vad det nu är???!!!)... Då blir det vågen som gäller igen. Därav ännu en orsak till att jag behöver sova hemma hos mig i natt. Vågen finns där!

Hörs senare. Nu skall jag pallra mitt feta, trötta arsla hemåt snbbt då! Kram

ps. skriv gärna en kommentar om ni känner för det!