Jag äter. Fortsätter och äter. Jag är inte hungrig eller sugen. Men jag äter. Brösten och magen valkar sig på magen. Jag är svullen och uppblåst. Kinderna blossar och kroppen är varm. Munnen tuggar frenetiskt. Än har jag inte börjat må illa men det är bara en tidsfråga tills jag gör det. Jag skäms och hoppas för mitt liv att ingen kommer för att besöka mig denna eftermiddag/kväll.
Jag tänker på morgondagen. Hur denna skall vara nyttig och sund. Hur jag imorn skall börja mitt nya liv. Allting är bullshit. Det vet jag. Ändå tror jag på det. Jag tror att just imorn, då jäklar, då kommer jag börja mitt smala liv. Hur många gånger har jag intalat mig samma idéer? Hur många gånger har jag misslyckats? Det är inte för intet som jag blivit så härfet.
Då återstår frågan, varför gör jag detta? Vad hjälper det mig? Vad tröstar jag mig själv ifrån? Min perfektionism? Jag vet inte... Detta är inget värdigt liv! Detta är inte vad jag egentligen vill. Eller?
Ebba
3 augusti 2010 18:59
Sv; hehe inte jag som skrivit det själv så jag kan inte ta åt mig äran, men det är bra tips! Det gäller bara att man verkligen tillåter sig själv att ta till sig dem oxå!
:( Så hemskt att du mår så här - för jag vet EXAKT hur du mår och vad du går igenom just nu!! Jag har ingen utbildning, jag har aldrig fått professionell hjälp - men det som fick mig att kunnata mig ur att HÄ dagligen till dit jag är idag var den jävla klyschan att BÖRJA ÄTA regelbundet, varje jävla måltid fastän man känner sig som världen jävla tjockis som äter frukost kl 7 OCH lunch kl 13 OCH litet mellis kl 15 OCH middag kl 18... Jag äter så jävla mycket mer varje dag nu jämfört med när jag bodde själv för 1 år sedan och jag väger flera kg mindre ändå!
Och ha inte för stora mål. Att ha som mål att gå ner till 50 kg, vilket dessutom är undervikt och inte eftersträvansvärt!!!!, är ett för stort hopp. Det känns bara omöjligt och oerövervinneligt och det spelar ingen roll och finns ingen anledning att vara glad över att man gått ner 1 kg om man har så många kg kvar att gå ner innan man blir "nöjd". Sätt ett litet mål istället, typ 5 kg! Fokusera och sträva ENDAST på att gå ner dit. För visst är det bättre att gå ner "bara" 5 kg, än att inte gå ner alls eller gå upp!? :)
Ta hand om dig, kram!
http://srecanosmeh.blogg.se
e
3 augusti 2010 19:13
gud, känner igen mig i ALLT. tänkte bara läsa dina senaste inlägg lite snabbt, för att få en liten översikt. men nu har jag läste igenom hela bloggen nästan! allt stämmer in på mig. allt hetssug, alla tankar om att lyckas, sen skita i allt och bara trycka, hetsa, pressa i sig mat (sött). jag har ju t.o.m en liknande bild på elin kling som du hade i ett tidigare inlägg. och JAG längtar tillbaka till NYC om något :)
jag undrar också hur många gånger jag har misslyckats.. och jag tror alltid att jag kommer lyckas denna gång. just NU, i dessa dagar, har det gått fint. men tidigare idag var jag så jävla sugen på godis att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. jag drömde om att få komma hem, åka till affären och köpa köpa köpa, låsa in mig i lägenheten och skita i allt annat. det som stoppade mig var att jag var 1 mil ifrån närmsta mataffär. nu är jag inte sugen längre. det är ett galet jävla spel, det här.
ta hand om dig. vi kan kämpa tillsammans. på ett fint sätt. kämpa för bra hälsa och ett riktigt bra liv! kram kram kram
http://demia.blogg.se