Jag heter Lisa och är 24 år gammal. Jag är 172 lång och har alltid kännt mig för lång. Som liten fick jag alltid stå sist i matkön med alla killar (fråga mig inte varför vi skulle gå i längdordning), när det blev gymnastik på gympan var det jag som fick vara längst ner i pyramiden och när vi lekte var det aldrig någon som orkade bära mig vilket blev till följd att jag alltid fick vara häst. Idag är jag glad för min längd, då var jag det inte. Jag bor själv i en lägenhet i en mindre ort där alla känner alla. Jag har en liten familj, liten släkt, som jag står väldigt nära. Jag saknar en riktigt bra vän och det har jag nog alltid gjort även om jag aldrig haft lite vänner, snarare tvärt om vilket kanske är resultatet av att jag aldrig haft en "bästis". Jag är hon som alltid varit den eviga singeln. Det har varit säkert, tryggt och en självklarhet då jag aldrig älskat mig själv, men det har jag börjat tröttna på. Jag älskar sommaren, syrener, liljekonvalj, godis, kakor, kärleksfilmer och böcker, pasta, sola och bada. Jag har haft förmånen att resa mycket i mitt liv. Kläder och inredning är en passion där min stil går åt det minimalistiska hållet. Jag är kär i kärleken och innerst inne är jag en riktig romantiker. Jag gillar att vara sysselsatt och fungerar bäst så. Jag är en tänkare som tänker för mycket många gånger, som inte gärna kastar sig ut på okänt vatten. Jag skulle aldrig åka uppskjutet likaväl som jag aldrig skulle gå emot magkänslan. Jag ogillar egoistiska människor, räkor, blåst, politik, att duscha, ångest och framförallt min kropp och mitt utseende.

Vem är du?

Med 30 grader i skogan fick vi flytta ut förfesten igår. Hann ha trevligt och kul i ungefär 1 h sedan började folk bli stressade och alla splittrades som vanligt. En sak är säkert, jag skall inte dricka på ett tag nu. Det är inte värt det och det är inte kul att festa längre tycker jag. Tycker bara man blir mer ledsen. Jag är trött på att vara singel, eller nej förlåt, jag är trött på att känna mig så jävla ful och värdelös, oviktg som människa. Och folk ute på krogen gör mig mest bara ännu ledsnare. Vaknad med värsta ångesten imorse. Fy fan.

En sak vet jag, fan vad smal jag skall bli. Åååå vad jag längtar tills det bara är ben och knoter kvar av mig! LÄNGTAR! DRÖMMER! FANTISERAR! Men jag kommer fortsätta köra viktväktarmetoden och gå ned vikt med hjälp av den. Det är en sund viktminskning vilket gör det lättare att senare hålla vikten också. För det är ju min tanke, att bli smal och sedan behålla den vikten. En sak till jag har bestämt mig för är att nästa sommar skall bli min sommar. Då skall jag vara as-smal, as-brun och as-ledig hela jäkla sommaren! Då skall jag njuta av livet.

Tack för att jag har världens bästa mamma och pappa. Tack vara dem lever jag fortfarande!

Idag mår jag inget bra alls. Men jag lever! Maten sådär, orkar inte räkna!