"Sadness is beautiful", som Backstreets Boys sjunger. Fan heller. Kollar på Dear John och gråter. Känner mig så där fundersam över livet igen. Nu skall jag kolla på paradise hotel och tänka på annat innan jag återgår till slutet på filmen och djupare tankar. Kontraster ändå, att gå från total sorg, medlidande och rädsla till total verklighet med skratt, intriger, utseendefixering och singelliv. Fan vad sjukt livet är!