Sitter i sängen. Har svårt att slappna av. Känner mig stressad och förväntansfull. Vill bara få somna och vakna hyffsat tidigt imorn, ta täcke och kudde till soffan. Dricka te och äta lite yougurt. Dra och träna för att sedan plugga lite innan lunchen hos päronen. Sedan ett gympass till innan kvällens partaj.

Ikväll har jag ätit både massa tacos(2 tortillas med massa fyllning, dock bara lite gräddfil) och godis (200g). Dock allt ihop med en vän så hets var det inte tal om. För övrigt har jag gymmat två pass där jag bl.a kört 2x40 min crosstrainer. Jag har räknat lite på det (även om jag inte borde räkna kcal) och jag överskred ändå inte 2000 kcal. Bra!

Vägde mig även imorse och vågen visade 72 kg. Alltså har jag gått ner lite lite grann.

I onsdags hade jag ett bra möte på äs-mottagningen. Jag är på gång nu känner jag. Aldrig varit så här nära att släppa mina tankar, idéer och regler innan men som sagt, nu är jag på gång. Jag känner det. Jag tror på detta nu. Det har jag inte gjort innan. Och med detta menar jag regelbunden mat och inget kcal räknande. Träning 3 gånger i veckan räcker mer än väl. Nu tränar jag lite mer för att jag mår så himla bra utav det och även lite extra så här på helgen när jag unnat mig godis och imorn alkohol. Men som min behandlare sa, äter du normalt så kan du inte gå upp i vikt Lisa. Och jag tror henne.

Jag fick uppskatta mitt midjemått med hjälp av hopprep i onsdags. Fortfarande tror jag att jag är mycket större än vad jag är, 50 cm större midjemått för att vara exakt. Men det är den där siffran på vågen 70-något, som direkt säger att jag då måste vara fet. Ibland när jag tittar mig i spegeln så kan jag nästan känna mig nöjd, liksom helt ok iaf. Men sen poff ser jag siffrorna i huvudet och modet sjunker. Men nu är det vägning en gång i veckan som gäller och enligt behandlaren är vågen inget man skall vara rädd för därför inte utesluta den heller.