Kommit upp ur sängen här hos föräldrarna. Men tror jag skall krypa ner igen. Känner inte alls för att leva denna dag. Jag vet inte vad det är med mig men jag känner inte för det här livet mer. Jag skulle som sagt aldrig kunna ta livet av mig för så elak och ego skulle jag aldrig kunna vara mot min mamma och pappa, mormor och morfar. De som betyder mest för mig. Men samtidigt vet jag inte riktigt hur jag skall palla att ta mig igenom livet. Alla dagar/timmar. All rastlöshet, deppighet, ensamhet, orolighet. Och framförallt otillräcklighet.

Har sovit typ hela dagen. Var en lyckad gårkväll/natt. Hade roligt men ändå gör alkoholen att jag gör saker jag aldrig skulle göra som nykter och det känns inte bra. Nu är jag hemma hos päronen. Väntar på ensam mamma söker. Tänker sova här i natt. Så mysigt. På onsdag väntar läkartid på enheten. Längtar. Kan inte fortsätta gå omkring såhär.

Hur mycket dricker ni när ni festar?

Är 1,5 flaska vin och kanske 5 shoots mycket?

Ligger i soffan. Njuter av att tiden går långtsamt. Vill typ stanna klockan. Men så fort man har det bra så går tiden alldeles för fort. Knepigt det där. Funderar på att sova lite men vill även se klart filmen. Hmm hmm. Lite godis sugen med :)

Grannen spelar musik. Det dukar lite vagt i huset. Luften ute är hög som den är på hösten. Det är ett lugn över det hela. Det känns som luften bara pulserar lördag. Förväntningar. Det är iaf så jag alltid upplever en ördag. Går och väntar på att få festa. Denna väntan är det bästa. Det är nog då jag mår som bäst. Därför vill jag stanna klockan. Vara kvar i detta delirium.

Fy fan vad svårt jag hade att somna igår, ursch. Men nu har jag hunnit käka frulle, tränat, duschat, gjort inpackning i håret samt börjat läsa. Måste strax skynda mig förbi systemet. Tänkte köra lite rosé ikväll. Sedan blir det lunch hos päronen. Eftermiddagen tänkte jag spendera i soffan och se om remember me. Fy fan vilken bra film alltså. På något sätt fick den mig bara att känna; sluta fjäska och stå upp för den du är Lisa. Ta ingen skit och framförallt, nedvärdera inte dig själv så. Behandla andra så som de behandlar dig! Jag är fan på hugget idag känner jag. Ikväll tänker jag fanimej inte låta mig nedvärderas, så inte ens av en blick.

Jag vill skriva. Men jag får inte ner några ord. Sett filmen remember me. GRYM. Men känner mig helt färdig nu. Så ledsamt slut. Det har väckt många tankar hos mig.

Vad gör jag med mitt liv? Varför respekterar jag inte mig själv?

Tårarna bränner innan för ögonlocken, jag vill bara skriva, men det kommer inga ord. Jag är bara ledsen. Fundersam över det liv många av oss lever här på jorden. Fy fan vad ytligt. Behöver man ha så mycket mer än kärlek?

Jag tänker på alla som dog i World Trade Center. Alla som misst någon de älskar.

Sorg är vad jag känner just nu!

Vilken jäkla död dag!

Sitter här i soffan som förra fredagen, med en känsla av tomhet. Har varit ute och handlat lite kex oxh ost, dipp och chips till imorn kväll. Styrt upp en vinkväll här. Känns skönt. Fick mig iaf upp ur sängen denna dag.

Annars är vädrert lika grått och trist som mitt inre. Ös regnar ute, ös regnar inombords.

Om 40 minuter kommer mor. Vi skall åka och förtidsrösta. Sedan blir det hem till päronen för en kväll med tacos och fredagsmys. Synd man inte kan njuta av det. Tror alla andra har det så himla mycket bättre. Urschhh... Varför känner jag mig så ensam?

mitt ansikte

min kropp

mitt hår

min dåliga karaktär

min dåliga självkänsla

jag hatar folk som ljuger, är elak, bara tänker på sig själva och som skall vara bäst i alla lägen, är nonchalanta och tror de är värda mer än andra. 

jag hatar krig och våld.

jag hatar smörgåstårta, fiskbullar, mjölkdrinkar och blodpudding.

jag hatar det dåliga programutbudet som vi har på tv:n nu för tiden.

jag hatar att prata inför folk eller spela teater.

jag hatar att jag inte mår bra och är kvar i bantningsträsket/hetsätningar.